(Filminstitutet, Stockholm 1983) Han hade ett blankt ansikte, några få hårtestar kammade över flinten och kisade så mycket med ögonen att man aldrig urskiljde några ögon alls. Han ansvarade för utlåningen av arkivbilder och satt inklämd bakom en liten receptionsdisk som förde tankarna till en kiosk. Jag hade bett honom ta fram bilder från bland annat Alf Sjöbergs filmer och särskilt de med skådespelaren Alf Kjellin. Bilderna skulle användas i ett skolarbete med den anspråkslösa titeln ”Svensk film under Andra världskriget”.
Mannen försvann iväg med beställningslapparna jag fyllt i och kom stånkande tillbaka med några tummade arkivpåsar. Mödosamt drog han ut bild för bild och kommenterade mumlande varje skådespelares fysiska företräden ”Kenne Fant, han var stilig han. Åtminstone i sin ungdoms dagar. Lauritz Falk var en äkta gentleman. Men Sigge Fürst var allt bra ful.”
Jag fick köpa bilderna. Vill minnas att de inte kostade mer än tjugofem kronor styck. Medan jag plockade ihop bilderna fortsatte mannen att kommentera skådespelarna på bilderna. ”Ja, Alf Kjellin var ju en grann karl. Kanske den grannaste skådespelare vi haft.”. Plötsligt böjde han sig fram emot mig och viskväste mig i örat. ”Jag har fler bilder hemma i Stocksund. Vi skulle kunna göra ett litet avtal oss emellan. Du kommer hem till mig en gång i månaden och får köpa bilder av mig för, säg, tio kronor styck. Hur låter det?”.
Jag avböjde. Men jag har undrat sen dess vad som väntade hemma hos arkivarien i Stocksund. Ett enormt bibliotek av stulna filmbilder och fotografier. Eller en mörk källare med Caligula från filmen Hets.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar