Carl Fredrik Holtermann

Jonas Malmsjö!

teknikfientlig@gmail.com (Carl Fredrik Holtermann) — Wed, 20 May 2009 12:17:00 +0000

Jonas Malmsjö är också en av festivalens värdar!

Julia Dufvenius!

teknikfientlig@gmail.com (Carl Fredrik Holtermann) — Wed, 20 May 2009 12:16:00 +0000

En av festivalens värdar!

FETT mycket teater!

teknikfientlig@gmail.com (Carl Fredrik Holtermann) — Wed, 20 May 2009 12:15:00 +0000

ERARITJARI...?

teknikfientlig@gmail.com (Carl Fredrik Holtermann) — Wed, 20 May 2009 12:13:00 +0000

Tungvrickning när Heiner Goebbels ERARITJARITJAKA ska presenteras. Mer info: www.bergmanfestival.com
PS. musiken "Stalaktiter av glas" har jag gjort. Äntligen fick den sina 15...

Studion

teknikfientlig@gmail.com (Carl Fredrik Holtermann) — Wed, 20 May 2009 09:30:00 +0000

Vi har spelat in filmer också...

Nu festivalbloggar jag!

teknikfientlig@gmail.com (Carl Fredrik Holtermann) — Mon, 23 Feb 2009 15:32:00 +0000

Som ni märker har det inte varit någon sjudande aktivitet här på sistone. Jag har haft på tok för mycket att göra och har varit för trött för att blogga - också. Dessutom kommer har jag börjat blogga mer professionellt på Bergmanfestivalens nya blogg – tillsammans med Staffan Valdemar Holm, Sofi Lerström och Helena Seth. Häng med från början!

Bergmanfestivalen är Dramatens nya stora satsning på internationell scenkonst och själva festivalen kommer att äga rum mellan den 27 maj och 6 juni i år. Det kommer bjudas på tungagästspel från några av Europas mest spännande teatrar. Världsstjärnor som Barbara Sukowa (känd från Fassbinders filmer), Heiner Goebbels, Michael Attenborough och Cate Blanchett finns med på ett hörn. La Douleur av Marguerite Duras, en grandios invigningsfest/galaparty, barhäng i Persona Bar varje kväll, utomhusbio, Obama-workshop, öppna repetitioner av Scener ur ett äktenskap med Jonas Karlsson och Livia Millhagen med mera med mera. varje morgon bjuder några av ”Bergmans kvinnor” (och män) in till frukostsamtal i marmorfoajén på Dramaten. Vårens och försommarens stora kulturmåste!

Fler familjer!

teknikfientlig@gmail.com (Carl Fredrik Holtermann) — Fri, 09 Jan 2009 16:51:00 +0000

Älskar att bläckfiskkvinnorna kan kännas 30/40-tal trots bristen på kläder. (Klicka på bilden för större bild) Samtliga kortleksillustrationer © Reinhold Holtermann

Familjen Knölberg

teknikfientlig@gmail.com (Carl Fredrik Holtermann) — Fri, 09 Jan 2009 16:50:00 +0000

Jag ÄLSKAR Traska Knölberg!

Mille och Adolf

teknikfientlig@gmail.com (Carl Fredrik Holtermann) — Fri, 09 Jan 2009 16:27:00 +0000

Minns julkalendern Herkules Jonssons Storverk med förskräckelse. Jag var så rädd för portvakten i huset, som spelades av Mille Schmidt. Jag har tidigare gjort en jämförelse med Emils pappa och Hitler här på bloggen. Vet att jag någon gång i barndomen även jämförde den där elaka barnvakten med Hitler. Och visst var dom lite lika?
Mille Schmidt var en ofta förekommande komiker i tv när jag var ung. en tidig ståuppare, nästan. Var med i klassiska Partaj. Han var bra.

Familjen Svanslund

teknikfientlig@gmail.com (Carl Fredrik Holtermann) — Thu, 08 Jan 2009 16:24:00 +0000

Familjen Ödell

teknikfientlig@gmail.com (Carl Fredrik Holtermann) — Thu, 08 Jan 2009 16:21:00 +0000

Samtliga bilder © Reinhold Holtermann

Min farfars kortlek

teknikfientlig@gmail.com (Carl Fredrik Holtermann) — Thu, 08 Jan 2009 16:18:00 +0000

Min farfar, konstnären Reinhold Holtermann gjorde en fantastisk kortlek en gång för länge sedan. Kortleken låg i ett kinesiskt skåp hemma hos mina föräldrar och bjöd mystisk inspiration till att teckna. Idag ser jag andra kvaliteter, förutom den säkra linjeföringen. Karaktärerna!
Här är två av familjerna. Först ut är familjen Svanslund, vars krogsysslor renderar dem en plats på denna blogg. Gissar att inspirationen till karaktärerna kommer från dåtidens Riche, KB och Operabaren som min farfar frekventerade. Sen har vi familjen Ödell. Gillar brat-ödlan Loffe!

Dramatens uteservering

teknikfientlig@gmail.com (Carl Fredrik Holtermann) — Fri, 02 Jan 2009 17:40:00 +0000

För nästan exakt hundra år sedan, 1908, fanns det om somrarna en uteservering framför Dramatentrappan. Serveringen rymdes under väldiga markiser och borden stod på trätrallar. Ett förslag på att återuppbygga uteserveringen är för närvarande under utredande. De ritningar jag har sett påminner av allt att döma starkt om ursprungsserveringen. Spännande idé tycker jag!
Visste ni förresten att Dramatens restaurang förut låg i de lokaler där biljettförsäljningen ligger idag?

Bergmanfestivalens blogg

teknikfientlig@gmail.com (Carl Fredrik Holtermann) — Fri, 02 Jan 2009 17:39:00 +0000

Som ni märker har det inte varit någon sjudande aktivitet här på sistone. Jag har haft på tok för mycket att göra och har varit för trött för att blogga - också. Dessutom kommer jag att börja blogga mer professionellt på Bergmanfestivalens nya blogg. Bergmanfestivalen är Dramatens nya stora satsning på internationell scenkonst och själva festivalen kommer att äga rum mellan den 27 maj och 6 juni i år. Följande teaterföreställningar är klara: Kreten en Gefluister (Viskningar och rop) av Ingmar Bergman. Regi Ivo Van Hove, Toneelgroep, Amsterdam. Quartett (Kvartett) av Heiner Müller. Regi Barbara Frey, Salzburger Festspiele. Aus dem Leben der Marionetten (Ur marionetternas liv) sv Ingmar Bergman. Regi Andreas Kriegenburg, Thalia Theater, Hamburg. Festivalen genomförs med stöd från Kulturdepartement, och i samarbete med Stiftelsen Ingmar Bergman, SVT, Sveriges Radio, Svenska Filminstitutet, SF, Svenska Institutet, Stockholms Stad, Kulturhuset och Bergmanveckan.

Återkommer om bloggadress när det är dags.

Bergmanfestivalens blogg

teknikfientlig@gmail.com (Carl Fredrik Holtermann) — Fri, 02 Jan 2009 17:30:00 +0000

Som ni märker har det inte varit någon sjudande aktivitet här på sistone. Jag har haft på tok för mycket att göra och har varit för trött för att blogga - också. Dessutom kommer har jag börjat blogga mer professionellt på Bergmanfestivalens nya blogg – tillsammans med Staffan Valdemar Holm, Sofi Lerström och Helena Seth. Häng med från början!

Bergmanfestivalen är Dramatens nya stora satsning på internationell scenkonst och själva festivalen kommer att äga rum mellan den 27 maj och 6 juni i år. Följande teaterföreställningar är klara: Kreten en Gefluister (Viskningar och rop) av Ingmar Bergman. Regi Ivo Van Hove, Toneelgroep, Amsterdam. Quartett (Kvartett) av Heiner Müller. Regi Barbara Frey, Salzburger Festspiele. Aus dem Leben der Marionetten (Ur marionetternas liv) sv Ingmar Bergman. Regi Andreas Kriegenburg, Thalia Theater, Hamburg. Festivalen genomförs med stöd från Kulturdepartement, och i samarbete med Stiftelsen Ingmar Bergman, SVT, Sveriges Radio, Svenska Filminstitutet, SF, Svenska Institutet, Stockholms Stad, Kulturhuset och Bergmanveckan.

Origin of Species - som opera

teknikfientlig@gmail.com (Carl Fredrik Holtermann) — Fri, 02 Jan 2009 17:10:00 +0000

1991 samlade jag koreografen Kenneth Kvarnström, operaregissören Fredrik Annby och projektledaren Ellinor Edström för ett samtal som grundade sig på en idé: Att göra opera av Charles Darwins Origin of Species. Jag såg framför mig en konceptopera/balett, med fiskar som går upp på land, vulkanutbrott vid horisonten, neanderthalarens aria (baryton), upptäckandet av elden, drontens sista suck etc. Samtalet var tänkt att ha formen av en workshop som sedan skulle redovisas i tidskriften Ink. Men workshopen skruvade sig i plågor från start. Det var omöjligt att servera en så pass färdig idé, för utgörande, till så pass etablerade människor. Tror jag. Men jag undrar om Kenneth Kvarnström, idag chef för Dansens hus, kommer ihåg samtalet? Nu när The Knife fått i uppdrag att skriva precis en sådan opera, baserad på The Origin of Species.

Illustration: Eric Ericson

Axel, Helge, Oskar och Hjalmar

teknikfientlig@gmail.com (Carl Fredrik Holtermann) — Wed, 03 Dec 2008 13:15:00 +0000

Axel Karlsson stod som lägenhetsägare i Trosakatalogen, gift med Elin som med blommigt förkläde och lantmännenkeps utfodrade hönorna i hönshuset, grisarna i grishuset och hunden Pomperipossa i sitt hägn. Någonstans i garaget direkt under huset, skymtade ibland en äldre son vid namn Kurt Karlsson, mekandes med den matt röda Puch-mopeden.
Vi brukade köpa ägg av Axel och för att besöka honom var min farmor och jag tvungna att gå nerför den backiga delen av tomten, ner mot vägen, förbi pionerna och stenröset med trollsländorna och den lilla vesslan. Utmed vägen löpte sedan en lång syrenhäck där Axel gjort en öppning mellan buskarna och karvat ut små trappsteg i den sandblandade jorden närmast vägkanten. Allt för farmors, min och mina systrars bekvämlighet.
Axels svarta leriga gummistövlar stod alltid utanför dörren på betongtrappan, strax intill Elins snedgångna Dockstatofflor. Axel själv tog emot oss sittande vid det lilla köksbordet med vaxduk, surplandes kaffe och bitsocker från fat. Där verkade han sitta jämt. Vi kunde se honom från vår tomt. Ett fönster vette åt rågåkern i söder och ett åt potatislandet i väster. Kom där en älg for han ut med bössan i högsta hugg.
Men nu var det ägg det handlade om. ”Ska ni ha några ägg?” frågade Axel samtidigt som han körde sitt jordiga finger djupt i näsan varpå han sedan , i en snitsig knyck med handen, drog av den gula snorbusen mot blåbyxorna. Elin skötte ägglogistiken i realtid, från köket till hönshuset till köket igen, ruv-varma ägg i äggkartong, alltmedan farmor pratade om väder och vind med Axel. Som jag minns det påminde Axel mycket om Ilon Wiklands tecknade Karlsson på Taket, men försedd med moped istället för propeller. Kanske var det gemensamma efternamnet en bidragande orsak.

Ett starkt minne är när farmor gav Axel en femtiolapp till att åka in till Trosa bokhandel och där inhandla en bok. Det senaste Tintinalbumet Det svarta guldet. Jag minns hur hans grova jordiga potatishänder halade fram det bjärt färgade seriealbumet ur mopedens sadelväska. Kontrasten: Tintin och... Axel.

Dom var bönder, våra närmaste grannar på Sköttedal, och dom hjälpte alla farmor på olika vis när hon om vårarna bodde ensam i huset. Det var Oskar, som bodde närmast, som lät oss plocka röda vinbär direkt från buskarna och som då och då slipade farmors kinesiska trädgårdssaxar och sekatörer. Oskar brukade också slå det höga gräset med lie och hade en gång hjälpt min pappa med anläggandet av gräsmatta på vår tomt genom att plöja jorden med plog efter häst. Det var Helge, som bodde i Stubbhugget, som var lite vekare än de andra och som hade en sandfärgad folka med körriktningsvisare, något jag minns då jag ibland fick sitta i farmors knä i baksätet och då hon alltid skärpte min uppmärksamhet strax innan det var dags att svänga – allt för att jag inte skulle missa miraklet då körriktningspilen blinkande föll ut ur dörrstolpen. Det var också Hjalmar i Hummelkärr, storbonden av de fyra, en något vresigare gubbe än de andra, som vi bara besökte någon gång per sommar, mest för att se på hans hästar och på svalorna som byggde bo i hans lada. Det fanns några Trosagubbar till. Blom som ilsket gjorde anspråk på alla vildväxande hallonbuskar utmed vägkanten, en man i finkostym och stråhatt som brukade gena över vår trädgård när det var dags för dragspel och brännvin lite längre in i skogen. Auktionsutroparna inne i stan, Gubben Siv och Gubben Laila, som kallades så efter namnet på sina fiskebåtar i hamnen och så en gubbe till vars signalement idag bleknat till en basker täckt av vägdamm, en illasittande kostym och en cykel med ballongdäck.

Det är länge sedan. En annan tid och ett annat Sverige. Jag känner mig fruktansvärt gammal.

Claes Fleming

teknikfientlig@gmail.com (Carl Fredrik Holtermann) — Wed, 03 Dec 2008 13:00:00 +0000

Det var i min ungdoms fagraste vår och jag hade just upptäckt alkoholen. Det var en hel räcka med studentfester på Lidingö, ofta två på en och samma kväll. Det var med andra ord ett överflöd av vin, bordsdamer och sång. Minnena av festerna går om varandra, spiller över – som Coteaux de Languedoc på vit skjorta. Det kan ha varit födelsedagsfester eller bara Lidingöfester i största allmänhet. En gång var det i alla fall smokingparty hos Per B med biljard, whiskey och champagne, allt serverat intill den stora inomhuspoolen. Flickorna skulle komma senare. På eftersläpp.
Jag minns knappt om jag hann uppleva kvinnornas ankomst. Dessförinnan hade jag, liksom de flesta andra skall tilläggas, druckit mig redlös, för första gången, på allehanda vin- och spritsorter. Jag hade kavat runt i poolen iförd smoking och fluga för att sedan, naken och full som en kossa, placerats på en pall i något som måste ha varit en tvättstuga, samtidigt som jag sakta men säkert såg min smoking krympa till en cirkusapas storlek i familjens torkskåp.
Sedan minns jag vagt hur jag kröp omkring på tomten i den stramande smokingen som nu mer påminde om en bolerojacka och minns hur jag artbestämde några växter i trädgårdens utkant innan jag långsamt lämnade festen. Jag hörde kvinnorna skratta bakom mig. Någon hade visst sagt att de skulle vara verkliga Scandal Beauties.

Lidingös kartbild påminner något om en sönderkokt laxkotlett och ön är större än man tror. Jag gick hulkande i min fuktiga smoking mot laxkotlettens rygg – men borde istället ha vandrat åt dess buk. Jag gick med andra ord vilse.
Väl hemma insåg jag att kvällen fortfarande var ung – mina föräldrar satt fortfarande och följde poängsammanräkningen i melodifestivalen. För att undvika en miserabel entré tillbringade jag några timmar i garaget och tur var det. Jag har fortfarande synminnen som bland annat inkluderar gul galla i pappersinsamlingens kassar.
Jag vill härmed passa på att skicka ett stort tack och en varm tanke till min mamma som ställde in en hink intill min säng då jag till sist (trott att jag) smugit in i pojkrummet. Hon har aldrig berört denna incident och jag hoppas att så förblir.

Dagen därpå sov jag länge, som man gör, till det att jag väcktes av en högljudd telefonsignal. I övrigt var huset tyst och det faktum att ingen svarade fick mig att misstänka att resten av familjen begett sig till Bergianska trädgården för att köpa fruktträd eller något liknande. Telefonen fortsatte att ringa och till sist vinglade jag upp, förbi hinken, och ut mot hallbordet där telefonen stod. Jag var naken. Spritt språngande. Något som är extra komiskt då mina föräldrars hall i mångt och mycket utgörs av ett gigantiskt porträtt av riksrådet, tillika amiralen Claes Fleming, medskyldig till regalskeppet Vasas förlisning. Porträttet är i naturlig storlek och amiralens ögon av ett sådant slag som ser ut att följa en när man rör sig runt i rummet. Jag lyfte luren.
”Är detta Holtermann?” frågade en gammal kvinnoröst i andra änden.
”Ja” harklade jag fram i ett första ord sedan smokingfesten.
”Jo, det gäller Reuterskiölds begravning, vi är några som valt att gå samman för att dela på en krans och vi har författat vad som skall stå på bandet.” fortsatte den gamla rösten som uppenbarligen tog mig för Holtermann d.ä.
Den gamla damen läste upp texten på begravningskransens band, långsamt med entonig röst:
”Till liv och odödlighet bjuden. Är människan av Gud genom döden. Släkten. Vännerna.”
Därefter måste hon ha tagit min harkling som ett godkännande varpå hon lade på luren. Själv stod jag stödd mot byrån, fortfarande naken och med telefonluren i min ena hand, och såg riksrådet tillika amiralen i ögonen. Flemings tårkanaler och den lilla broskkula som sitter som ett kullager där ögonhålan dras ut mot näsbenet var verkligen realistiskt återgivna.
Ser du mig?

Maja

teknikfientlig@gmail.com (Carl Fredrik Holtermann) — Wed, 03 Dec 2008 12:56:00 +0000

Glöggen var spetsad med brännvin, nästan genomskinlig och russinen, mandlarna och nejlikorna svävade som gråblå foster i naftalin.
Mannen som slevade upp glöggen satt med i Handelsbankens styrelse. Han snålade inte – i alla fall inte med sleven och glöggen. Förmodligen satt han också med i Thielska Galleriets Vänners styrelse, en vänförening jag själv ägnade åtskilliga torsdagkvällar åren 1982-1984.
Jag gick dit i sällskap med min älskade faster Maud. Hon kände Ulf Linde, som vid den tiden var intendent på Thielska och det jag minns mest är Lindes magnifika betraktelser, muntligt framförda essäer och föreläsningar om enskilda konstnärs- och författarskap. Jag minns Gerhard Bonnier, Jörn Donner och Erland Josephson. Jag minns också den ålderstigna publiken på dessa tillställningar som ibland såg ut att smygdö på de blå fällstolarna. Jag var garanterat yngst, med undantag av några djurgårdsbarn, flickor med rosett, lackskor och plisserade kjolar.
Ibland kom vi i sällskap med min fasters mor (min farfars första fru) Maja, i taxi från Hedinsgatan. Maja var konstnärinna, född 1889, men hävdade livet ut att födelseåret istället var det något modernare 1900.

Ulf Linde har beskrivit sin konstsyn i egna boken Spejare. Han talar där bland annat om konstverkens förmåga att bjuda upp till dans. En kväll var det en av Thielska galleriets mest kända tavlor, Richard Berghs Riddaren och jungfrun, som bjöd upp Linde till dans. Entusiastiskt gestikulerande, med effektfullt understödda betoningar och spelad affekt i varje utropstecken, beskrev Ulf Linde bland annat hur de rosaskimrande fälten av maskrosbollar, på tavlan placerade mellan riddaren och jungfrun, i själva verket var härskaror av SPERMIER och samtidigt en bild av det URSLEM som en gång gav upphov till livet på jorden!

Konstpaus.

Min fasters mor, själv dotter till målaren som målat tavlan, skrockade åt liknelsen med urslemmet. Ja, det jag kanske minns allra mest från kvällarna på Thielska var humornivån. Tänk så mycket det finns att skratta åt som man inte vet om! På Thielska kunde man skratta åt exempelvis: sekelskifteskritikern Carl David af Wirsén (ROADE SPRIDDA SKRATT) Zorns pälsmössa (SAMFÄLLT VARMT SKRATT) Någon sekelskifteskonstnär som klätt ut sig till elefant på Mejans skolfest (HÖGLJUDDA SKRATT åtföljda av enstaka astmatiska hostningar).

Åter till glöggen. Glöggen var en del i den traditionella julavslutningen med vännerna på Thielska och den var som jag tidigare beskrivit: stark. De små spröda damerna satt som fnittrade skolflickor i galleriets soffor. Glöggen glödgade deras talkvita kinder. Några damer stötte emot väggarna när de rörde sig genom galleriet, för att inte tala om de svårigheterna de hade att fullfölja spiraltrappan upp till Nietzsches dödsmask. Men Maja tog sig fram, med mig och sina två käppar.
”Där är Ella och Birgitta” sade hon plötsligt när vi stannade inför en av Carl Wilhelmssons tavlor från sekelskiftet. ”Ella var rolig, men Birgitta var en riktig tråkmåns”, sa Maja och skrockade för sig själv.
”Och där är Wilhelmina… Hon kunde inte simma och var rädd när hon skulle målas av på den där bryggan.”
Det är en märklig känsla att vandra genom ett museum och höra oljemålningarna få liv som bilder i ett familjealbum.

När Maja fyllde 93 pratade min faster och jag om att jag skulle intervjua henne. Hon hade ju varit med om så mycket. Skolåren på Mejan i början av förra seklet. Åren i konstnärskolonin i Paris mellan krigen. Alla möten med dåtidens kända konstnärer och författare. André Lhote, Fernand Legér. Och så Prins Eugen, målarprinsen, som närvarade på hennes och min farfars bröllop.
Någon intervju blev det aldrig. Maja blev snabbt dålig, lades in på Gärdets sjukhem. Min faster berättade för mig att hon de sista veckorna i livet lät hela livet passera revy i drömmarna. En gång vittnade hon från en cocktail med just Prins Eugen – direkt ur drömmen.
Den sista tiden kunde hon knappt prata. Jag höll hennes hand en gång. Hennes grepp lät mig förstå att hon ändå var närvarande. Hon visste att jag målade i olja och jag tror att det där sista handslaget var hennes sätt att lämna över den stafettpinne som handlade om måleriet, att föra något av hennes ”spirit” vidare.

Jag målar inte i olja längre. Jag klipper i papper. (Så gott jag kan, Maja!)

Julkalender 2008

teknikfientlig@gmail.com (Carl Fredrik Holtermann) — Wed, 03 Dec 2008 12:51:00 +0000

Hej, nu rullar jag igång årets julkalender. Temat är precis som förra året folk jag mött, som på ett eller annat sätt påverkat mig. (Scrolla nedåt om du är intresserad av 2007 års kalender). Håll till godo.

Reklamens fångar

teknikfientlig@gmail.com (Carl Fredrik Holtermann) — Fri, 28 Nov 2008 10:19:00 +0000

Stjärnorna tittar på oss, instängda i ljusskåpet. Deras ansiktsuttryck är svårtydda. Man anar en rädsla. Dom hör oss inte. Vi hör inte dem – om vi inte betalar förstås. Något står emellan oss. Reklamen.

Zink zynat i zömmarna

teknikfientlig@gmail.com (Carl Fredrik Holtermann) — Tue, 25 Nov 2008 15:19:00 +0000

En vän gjorde mig uppmärksam på Zink Grills hemsida som innehåller många intressanta ordvändningar. Eller vad sägs om: ”Med ljus och lyckta har vi handplockat gräddan av alla välhängda Entrecôter. ” Eller: ”Och betänk att nu har vi alla ett kulturansvar att föra denna bardisk vidare in i historien. Först ut var Yve Montand - och många av hans bekanta. Nu får vi ta vid. Nöta zinkdisken med allt från kaffe, drinkar, vatten, historier och stillsamma dialoger. Välkommen in och beskåda de gamla sofforna, stengolvet från Madrid.” Och: ”Du kan när som helst hälsa på, ta en kaffe och en bit desserthantverk.”
Jag älskar Zink Grill, därför vill jag inte läsa om den "handplockade gräddan av välhängda entrecôter" på deras hemsida. Gör om. Gör rätt.

Klubbtrend: Naket

teknikfientlig@gmail.com (Carl Fredrik Holtermann) — Tue, 25 Nov 2008 14:58:00 +0000

Hej alla glada, nu är det dags för en nakenvåg i klubbstockholm igen. Här ett axplock flyers som droppat in i facebookinkorgen: Elena Maria Wolay strippade på Chrystelle Tshimangas klubb Page Three på Tranan Bar.
Club AnT visade bar hud på Spy Bar och Cristian Dinamarcas klubb Tight, även den på Spy Bar, tar till brösttoner. Nedan en mobilbild från Page Three, när ballongerna spräcktes en efter en och publiken såg ut att vilja sjunka genom golvet.

Thornton Becker Galliano

teknikfientlig@gmail.com (Carl Fredrik Holtermann) — Thu, 20 Nov 2008 09:01:00 +0000

Billy Bob Thornton, Micke Becker och John Galliano har nånting ihop. Min vän Tom Pyl kallar typen "Nip Tuck-män".

C.F.H. Cocktail

teknikfientlig@gmail.com (Carl Fredrik Holtermann) — Wed, 12 Nov 2008 13:21:00 +0000

1/6 Grenadine
1/6 Svensk Punsch
1/6 Calvados
1/6 Citronjuice
1/3 Gin

Dimman påminner mig om att det finns en C.F.H. cocktail. Fortfarande osäker på vad C.F.H. står för i själva drinknamnet – The Savoy Cocktail Book ger heller inga ledtrådar. Jag vet att CFH kan vara förkortning för "Call For Help", något som möjligen skulle alludera på drinkens övermått av sötma... Någon som vet? (Receptet hittade Jens förstås i The Savoy Cocktail Book)